beautifulexchange

Det är varmt här. Så varmt att min fläkt som borde generera en sval bris mer fungerar som en varmluftsfläkt. Eftersom time flies like an arrow (and fruit flies like a banana) så närmar sig slutet med stormsteg. Jag kanske tjatar lite om det (två inlägg på den här bloggen, båda börjar med att jag åker snart hem) men jag tänker göra en lista över saker jag kommer sakna och inte sakna.

Saker jag kommer att sakna:

•·         Det tar ca en minut att gå hem till Lisa som bor närmst och fem minuter att gå till Carro som bor längst bort

•·         Allting är jättebilligt, om jag känner för att köpa så kan jag göra det utan att bli utfattig

•·         Alla trycker i en mat vart man än kommer

•·         Man behöver inte bry sig om hur man ser ut för alla tycker ändå att man är assnygg, vi är ju så bleka

•·         Man behöver aldrig stressa, det kvittar om man gör saker idag, imorgon eller om hundra år

•·         Man behöver aldrig frysa

•·         Mitt hår blir väldigt lockigt och fint av den fuktiga luften

•·         Jag bor granne med byns enda golden retriever (love at first sight)

•·         Min moster

•·         När vi joggar så kommer det ibland bufflar

Saker jag inte kommer att sakna:

•·         Tanter som jag aldrig träffat klämmer på mina armar och min bak

•·         När folk vill vissa något så skriker de på en och drar hyperhårt i ens armar

•·         Ris är visserligen gott, men jag börjar tröttna

•·         Även i det minsta rummet använder man mikrofon

•·         Det är alltid personen med den gällaste rösten som får mikrofonen

•·         Första frågan man får är ofta "har du duschat"

•·         Min rygg är dyblöt och det är inte för att jag duschat utan pga av min tidigare nämnda fläkt

•·         Det är flugor och myror överallt

•·         De enda kryddor som min familj använder är chili, vitlök och socker

•·         Folk slår hundar (har visserligen aldrig sett det (då hade jag slått folket), men man ser det på hundarna)

•·         De slagna hundarna hugger efter oss (iaf de jag inte mutat med kakor)

•·         Alla tror att vi är inkompetenta idioter, de skrattar till och med när vi gör omeletter

•·         Alla tar för givet att vi förstår allt de säger på thailändska

Får se om min lista stämmer när jag kommer hem.

A plus/
Emma

Efter ett antal hintar från min familj om att "den där Martin" skriver så bra, och så ofta och så blablabla så har jag bestämt mig för att skriva något till massorna.

Bara några få veckor kvar nu. Tiden går fruktansvärt snabbt vilket känns både bra och dåligt. Bra för att set ska bli kul att komma till Sverige och visa thaiarna allt. Dåligt för att det kommer vara skoj att vara hemma i fem minuter sen kommer man sakna värmen och Thailand. Men vi ska ju åka hem så det är väl bara att gilla läget och trycka sig massa kanelbullar när man kommer hem och sen njuta av våra sista veckor här.

Det börjar faktiskt bli lite långtråkigt här. Skolorna har lov så vi har slutat med engelska undervisningen, vilket gör att de flesta arbetsdagarna är bara förmiddagen eller bara eftermiddagen. Igår hade vi tom så tråkigt att vi började spela kort och kom på den brillianta idén att för att liva upp det lite så skulle den som förlorade äta en bit chili som straff. Jag förlorade såklart flera gånger och drack hur mycket vatten som helst. Efter ett tag bestämde vi att man åkte ut när man förlorade (man åt en bit chili sen kollade man på de andra) det blev färre och färre folk kvar och man såg verkligen paniken i deras ögon. Undrar om det var det här CIU ville? Sjukt roligt var det iaf.

Annars fortsätter vi att göra helt udda saker (som om inte chili-spelet vore nog). För någon vecka sedan så såg vi den Thailändska prinsessan. Vi blev tillsagda att ta på oss sedesamma kläder och samlas kl 10 på förmiddagen. För att glädja thaiarna tog vi på oss vår fina kostym som vi fått av CCD (en sån som de har i Star Trek) och våra blueshirts. När vi kommer fram visar det sig att prinsessan inte ska komma förrän tre timmar senare!! Antiklimax, vi blev lite lätt irriterade och frågade varför vi åkt så tidigt, men det visste inte thaiarna själva. Vi satte oss på ett par stolar och väntade och väntade och väntade och väntade. Tillslut blev vi svimfärdiga men då hade vi sådan tur att det satt ett gäng sjuksköterskor bakom oss så de gav oss luktsalt. Den ultimata lösningen, vem behöver vatten liksom? Prinsessan kom faktiskt (Oh sa åt oss att "don't use sound"), hon var bara en timme sen och såg mer ut som en kvinna som skulle driva en blomsteraffär än en prinsessa, men det var coolt ändå. I bilen på vägen hem glömde vi bort att det varit jättevarmt och jobbigt och var istället glada över att ha sett en prinsessa. Jag försöker komma på något liknande som man kan utsätta thaiarna för i Sverige, men det närmsta som jag kan komma på är att dra dem till en Winnerbäck- konsert och be dem hålla platser till oss fem timmar innan konserten börjar men Winnerbäck är ju bra. Alla förslag på hämnd är välkomna.

Den här veckans stora händelse är att vi dansade i thailändsk tv. Vår thailändska handledare Sumkit kom i torsdags och sa att tv ville göra ett reportage om ett speciellt folkslag som bor i vår by och deras kultur. Smart som han är så kom Sumkit med förslaget att vi skulle dansa med tanterna i byn iklädda thaikläder. Vi smälte in totalt bland de thailändska tanterna, både var det gäller utseende och nivå på dansen. Sen satt vi som bakgrund bakom programledarna när de pratade.

Vi har börjat undervisa engelska för barnen i byn varje söndag. De är precis som alla andra jättedåliga på engelska men oerhört söta och snappar upp snabbt. Problemet är att thaiar bara lär sig genom att leka och jag kan inte så många lekar eller sånger på engelska. Om det är någon som kommer ihåg vad man sjöng när man var liten så skriv en kommentar eller maila så sätter jag upp er på min lista över underbara människor.

Annars har jag kommit på hur mycket jag tycker om er. Ska njuta av att träffa alla i sommar. Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag vill göra i höst, så även på detta område tar jag gladeligen emot tips.

Ciao Emma

Telefonen ringde kl 2 idag nar jag lag hemma och slappade. Det var byns engelsktalande munk - Power - som ringde. Han sa att han ville snacka med mig i templet sa fort som möjligt. Val framme sa Power att ett tv-team kommer hit fran Bangkok i morgon, och jag förvantas dansa. I have hope, sa munken. OK, sa jag. Sa nu har jag till imorgon pa mig att finslipa mina "Fontjueng" moves (Eller fighting dance som jag brukar kalla den). Fontjueng ar en gammal kamp-dans som ar speciell for Thai lue befolkningen som invandrade till norra Thailand fran Kina for ca 200 ar sedan (om jag har forstatt ratt). Vi som lart oss dansen kommer förmodligen ha en liten uppvisning pa middagen i Stockholm i april.

Efter danstraningen satt jag och fyra munkar och slevade i oss GB carte'dor. Jag som trodde munkar bara fick ata frukt, sa jag. Frukt och glass, sa Power.

Idag fick jag aven veta att jag och min parkamrat ska snacka i radio pa lördag. Och lördagen efter det, och lördagen efter det o.s.v.

Jag tror jag kommer dö av en överdos pa upplevelser innan jag kommer ifran detta stalle!

Martin

Hej bloggen,
jag tankte skriva lite om hur utbytet ar for mig.
Jag bor i ett valdigt enkelt hus med en familj bestaende av mamma Kamnoi, pappa Boontheung, 15 arig brorsa Poo och en 4 ar gammal syster som heter typ På eller nåt, hur gullig som helst men hennes kompisar  är ganska bad news när de kommer och hälsar på. Duschen ar en hink med kallvatten och toan ar ett hål i golvet. Ibland ater vi valdigt konstiga saker, som myror till exempel - inte gott. Det godaste jag fatt till middag hittils ar kyckling-hotdogs med chilisås.

Min parkamrat heter Oh och ar muslim. Han ar 23 ar och en true entertainer. Han sjunger, dansar, pratar och skuttar runt hela tiden. Vi sover i samma sang och han slutar inte rora på sig nar han sover heller kan jag meddela. De andra i gruppen sager att vi ar ganska olika...
Vi kommer trots allt valdigt bra overens och uppskattar for det mesta varandras sallskap. Klart det blir lite jobbigt att umgas dygnet runt med nagon man inte kande for 2 manader sen ibland men jag skulle inte vilja andra pa nagonting. (forutom den delade sängen kanske).
 
Spraket gor vissa saker onodigt komplicerade ibland. Oh har sagt "up to you" sakert 150 ggr till mig sen utbytet borjade och for ca en vecka sen fragade han mig vad up to you betyder. Det ar da man forstar hur lite engelska vissa av thai-deltagarna kan och hur mycket de anstranger sig for att det ska se ut som de forstar hela tiden.

For nagra dagar sedan rakade jag saga att jag inte madde bra. 20 min senare kom en lakare och sjuksyster hem till mig med massa olika mediciner. De havdade att det inte ar bra att vara ensam nar man ar sjuk sa jag blev flyttad till doktorns hem dar typ 5 pers satt och vantade med riskakor, bananer, chips och cola. Inte en javel pratade engelska och jag kande mig som en idiot dar jag satt pa en stol mitt i rummet och log. Man lär sig att handskas med sadana situationer här och bara slappna av och tanka att det loser sig alltid till slut. Det galler att inte tanka pa hur fan man ska ta sig dar ifran i alla fall!

Idag var jag pa sjukhuset(!) for att jag hade hostat lite under natten(!). Folket som stod i ko pa akuten lät mig gladeligen ga fore dem och ta lite prover (det var inte andra gangen jag kande mig som en jubelidiot under tiden som gatt har i Thailand). Jag fick till slut med mig 4 olika mediciner och massa kakor hem trots att alla tester visade helt normala varden.

Byarna vi bor i heter Nong Bua och Donkeaw. 4 svenskar i varje. Jag som kommer fran Stockholm har svart att fatta att det ar tva olika byar med olika chefer och varsit tempel nar avstandet till Lisa - som bor langst ifran mitt hus - inte overskrider 300 meter. Handledarna bor i centrala Donkeaw hos "head of village" dar vi brukar samlas infor alla moten och utflykter.

Temperaturen har hittils varit valdigt behaglig och de varmaste dagarna tar man bara cykeln till floden och svalkar av sig. Det gar ingen nod pa oss skulle man kunna saga.


Martin

Idag har vi varit pa festival hela formiddagen. Jag ar inte riktigt pa det klara med vad det var for typ av festival men det var bitvis javligt kul. Dagen borjade med att jag och Lisa blev inknolade med tva barn i ett minihus. Vi skulle forestalla ett gift par tror jag. Huset rullades fram av typ 10 aspackade thailandare (9 pa morgonen) och ingick i en lang parad med olika roliga grejer. Det hela ar valdigt svart att beskriva sa jag hoppas det kommer upp lite bilder i nagon annans blogg! (ciu.se) Dagen avslutades iaf med boxning pa en stock ovanfor en kanal. Forloraren blev blot, alla svenskar akte hem blota.

Imorgon aker vi pa midcamp for att blasa in lite ny energi i gruppen. Alla ar supertaggade och det ser ut att ga enligt planerna - River rafting, klattra i berg och se vattenfall.

Martin

Halsningar fran Thialand!
Hinner inte skriva sa langt sa hall till godo :-)
Det kanns sjukt att vi har midcamp i slutet av denna vecka. Kanns som vi precis kommit igang. Varat schema ar i princip fullspackat for resten av thailandsfasen och alla grupper och projekt ar spikade, min ide blev overkord pa ett thaimote utan att jag hade nagot att saga till om men det blir sakert bra till slut :p det ar oftast sa det funkar har. Vi sitter med i moten dar ingen pratar ett ord engelska och sen far vi - om vi har tur - en oversattning pa vad de kommit overens om nar motet ar over.
Alla mellan 2-100 ar alskar oss svenskar i det har distriktet. Ungarna skriker i skolorna nar man cyklar forbi och varenda morsa och farsa vill ta hem en och bjuda pa middag.
Vi har en flod man kan bada i och vadret ar klockrent varje dag, jag bor i ett valdigt enkelt hus och min familj ar harligt avslappnad och jag borjar kanna mig som hemma.
Vi ser fram emot ett midcamp med bergsklattring, forsranning, trekking och massa roliga aktiviteter om allt gar som planerat (vilket det inte ofta gor).
Nu ar det middag och min familj kollar snett och luktar diskret pa mig om jag inte duschar innan maten.. Maste kila, ha det bra, frys inte ihjal! :p

Martin